 |
Foto: BensinhuvudSkoda Yeti |
Min vana trogen håller jag alltid ögonen öppna för nästa bilköp. Jag har bara haft min nuvarande bil i ca tre månader men skulle nog ändå tippa på att inom ett år är det dags för något nytt. Några riktlinjer har jag satt upp: Bilen ska vara någorlunda praktisk, den ska ha vettiga innerutrymmen utan att ha för stora yttermått, den ska vara kul att köra, hyfsat ekonomisk och framför allt, den ska ha någon slags karaktär. Vilken bil har alla dessa egenskaper? Jag börjar mitt sökande i den Tjeckiska falangen av Volkswagenfamiljen, Skoda. Modellen heter Yeti och den är en slags SUV i miniformat, ganska unik i sitt slag, de enda konkurrenter jag kan komma på spontant är Mini Countryman, Dacia Duster och Nissan Juke. Men konceptet i sig är inte nytt. Fransmännen var tidigt ute och lanserade redan 1977 ”discojeepen” Matra Rancho. Jag minns att jag tyckte det var jordens ballaste bil när jag var i femårsåldern.
 |
Foto: vlane.comMatra Rancho |
En kollega berättade nyligen lite om hur det är att köra en Rancho, hans far hade nämligen en under 80-talet. Tydligen är den 80 hk starka 1,4-litersmotorn så klen att den knappt orkar driva den ganska tunga Matran framåt om det uppstår motlut, vilket det ju ofta gör… Men håll med om att de har vissa likheter? Skodan då, klarar den av lite motlut? Jo, det känns som Skodan klara av det mesta. Den rostmetallicfärgade Yetin jag provade var utrustad med WV:s 2-liters diesel med 140 hk och Haldex- fyrhjulsdrift i kombination med dubbekopplingslådan DSG. Ett trevligt kit måste jag erkänna, lagom på alla sätt och vis, bakom ratten känner jag mig som en sådan där nuftig människa som skodareklamen brukade tala om. Körupplevelsen tar väl inte andan ur mig direkt men den känns stabil både på motorväg och småväg, någon terränkörning blev det tyvärr inte. Dieselmotorn gör vad som förväntas av den utan att vara av någon värst uppiggande karaktär. DSG-lådan fungerar överlag bra men ibland den stannar upp lite väl länge och funderar över sitt nästa drag. Jag uppskattar innerutrymmena som känns riktigt rejäla i förhållande till yttermåtten, så det praktiska kan man ju knappasta klaga. Priserna börjar på ca 180 000 kr för minsta bensinaren medan ”mitt” exemplar betingar närmare 300 000 kr, vilket känns lite väl saftigt. Men karaktären då, är det här en bil jag vill bli sedd i? Ja, kanske, varför inte? Den har ju faktiskt en charmigt bruksig utstrålning och kan ju det mesta som både SUV-ar och kombibilar kan, dock med en ganska hög prislapp. Men sökandet går vidare, jag har ju trots allt ett år på mig…
